SV.png förkunna

INFINITIV

 

  • förkunna

INDICATIV

Presens

  • jag förkunnar
  • du förkunnar
  • han förkunnar
  • vi förkunnar
  • ni förkunnar
  • de förkunnar

Preteritum

  • jag förkunnade
  • du förkunnade
  • han förkunnade
  • vi förkunnade
  • ni förkunnade
  • de förkunnade
 

Futurum

  • jag ska förkunna
  • du ska förkunna
  • han ska förkunna
  • vi ska förkunna
  • ni ska förkunna
  • de ska förkunna

Konditionalis

  • jag skulle förkunna
  • du skulle förkunna
  • han skulle förkunna
  • vi skulle förkunna
  • ni skulle förkunna
  • de skulle förkunna
 

Perfekt

  • jag har förkunnat
  • du har förkunnat
  • han har förkunnat
  • vi har förkunnat
  • ni har förkunnat
  • de har förkunnat

Pluskvamperfekt

  • jag hade förkunnat
  • du hade förkunnat
  • han hade förkunnat
  • vi hade förkunnat
  • ni hade förkunnat
  • de hade förkunnat
 

Futurum Exaktum

  • jag kommer att ha förkunnat
  • du kommer att ha förkunnat
  • han kommer att ha förkunnat
  • vi kommer att ha förkunnat
  • ni kommer att ha förkunnat
  • de kommer att ha förkunnat

Konditionalis 2

  • jag skulle ha förkunnat
  • du skulle ha förkunnat
  • han skulle ha förkunnat
  • vi skulle ha förkunnat
  • ni skulle ha förkunnat
  • de skulle ha förkunnat