INDICATIV
Presens
- jag förkunnar
- du förkunnar
- han förkunnar
- vi förkunnar
- ni förkunnar
- de förkunnar
Preteritum
- jag förkunnade
- du förkunnade
- han förkunnade
- vi förkunnade
- ni förkunnade
- de förkunnade
Futurum
- jag ska förkunna
- du ska förkunna
- han ska förkunna
- vi ska förkunna
- ni ska förkunna
- de ska förkunna
Konditionalis
- jag skulle förkunna
- du skulle förkunna
- han skulle förkunna
- vi skulle förkunna
- ni skulle förkunna
- de skulle förkunna
Perfekt
- jag har förkunnat
- du har förkunnat
- han har förkunnat
- vi har förkunnat
- ni har förkunnat
- de har förkunnat
Pluskvamperfekt
- jag hade förkunnat
- du hade förkunnat
- han hade förkunnat
- vi hade förkunnat
- ni hade förkunnat
- de hade förkunnat
Futurum Exaktum
- jag kommer att ha förkunnat
- du kommer att ha förkunnat
- han kommer att ha förkunnat
- vi kommer att ha förkunnat
- ni kommer att ha förkunnat
- de kommer att ha förkunnat
Konditionalis 2
- jag skulle ha förkunnat
- du skulle ha förkunnat
- han skulle ha förkunnat
- vi skulle ha förkunnat
- ni skulle ha förkunnat
- de skulle ha förkunnat
