INDICATIV
Presens
- jag förbryllar
- du förbryllar
- han förbryllar
- vi förbryllar
- ni förbryllar
- de förbryllar
Preteritum
- jag förbryllade
- du förbryllade
- han förbryllade
- vi förbryllade
- ni förbryllade
- de förbryllade
Futurum
- jag ska förbrylla
- du ska förbrylla
- han ska förbrylla
- vi ska förbrylla
- ni ska förbrylla
- de ska förbrylla
Konditionalis
- jag skulle förbrylla
- du skulle förbrylla
- han skulle förbrylla
- vi skulle förbrylla
- ni skulle förbrylla
- de skulle förbrylla
Perfekt
- jag har förbryllat
- du har förbryllat
- han har förbryllat
- vi har förbryllat
- ni har förbryllat
- de har förbryllat
Pluskvamperfekt
- jag hade förbryllat
- du hade förbryllat
- han hade förbryllat
- vi hade förbryllat
- ni hade förbryllat
- de hade förbryllat
Futurum Exaktum
- jag kommer att ha förbryllat
- du kommer att ha förbryllat
- han kommer att ha förbryllat
- vi kommer att ha förbryllat
- ni kommer att ha förbryllat
- de kommer att ha förbryllat
Konditionalis 2
- jag skulle ha förbryllat
- du skulle ha förbryllat
- han skulle ha förbryllat
- vi skulle ha förbryllat
- ni skulle ha förbryllat
- de skulle ha förbryllat
