INDICATIV
Presens
- jag förbluffar
- du förbluffar
- han förbluffar
- vi förbluffar
- ni förbluffar
- de förbluffar
Preteritum
- jag förbluffade
- du förbluffade
- han förbluffade
- vi förbluffade
- ni förbluffade
- de förbluffade
Futurum
- jag ska förbluffa
- du ska förbluffa
- han ska förbluffa
- vi ska förbluffa
- ni ska förbluffa
- de ska förbluffa
Konditionalis
- jag skulle förbluffa
- du skulle förbluffa
- han skulle förbluffa
- vi skulle förbluffa
- ni skulle förbluffa
- de skulle förbluffa
Perfekt
- jag har förbluffat
- du har förbluffat
- han har förbluffat
- vi har förbluffat
- ni har förbluffat
- de har förbluffat
Pluskvamperfekt
- jag hade förbluffat
- du hade förbluffat
- han hade förbluffat
- vi hade förbluffat
- ni hade förbluffat
- de hade förbluffat
Futurum Exaktum
- jag kommer att ha förbluffat
- du kommer att ha förbluffat
- han kommer att ha förbluffat
- vi kommer att ha förbluffat
- ni kommer att ha förbluffat
- de kommer att ha förbluffat
Konditionalis 2
- jag skulle ha förbluffat
- du skulle ha förbluffat
- han skulle ha förbluffat
- vi skulle ha förbluffat
- ni skulle ha förbluffat
- de skulle ha förbluffat
