INDICATIV
Presens
- jag deklinerar
- du deklinerar
- han deklinerar
- vi deklinerar
- ni deklinerar
- de deklinerar
Preteritum
- jag deklinerade
- du deklinerade
- han deklinerade
- vi deklinerade
- ni deklinerade
- de deklinerade
Futurum
- jag ska deklinera
- du ska deklinera
- han ska deklinera
- vi ska deklinera
- ni ska deklinera
- de ska deklinera
Konditionalis
- jag skulle deklinera
- du skulle deklinera
- han skulle deklinera
- vi skulle deklinera
- ni skulle deklinera
- de skulle deklinera
Perfekt
- jag har deklinerat
- du har deklinerat
- han har deklinerat
- vi har deklinerat
- ni har deklinerat
- de har deklinerat
Pluskvamperfekt
- jag hade deklinerat
- du hade deklinerat
- han hade deklinerat
- vi hade deklinerat
- ni hade deklinerat
- de hade deklinerat
Futurum Exaktum
- jag kommer att ha deklinerat
- du kommer att ha deklinerat
- han kommer att ha deklinerat
- vi kommer att ha deklinerat
- ni kommer att ha deklinerat
- de kommer att ha deklinerat
Konditionalis 2
- jag skulle ha deklinerat
- du skulle ha deklinerat
- han skulle ha deklinerat
- vi skulle ha deklinerat
- ni skulle ha deklinerat
- de skulle ha deklinerat
