INDICATIV
Presens
- jag anstår
- du anstår
- han anstår
- vi anstår
- ni anstår
- de anstår
Preteritum
- jag anstod
- du anstod
- han anstod
- vi anstod
- ni anstod
- de anstod
Futurum
- jag ska anstå
- du ska anstå
- han ska anstå
- vi ska anstå
- ni ska anstå
- de ska anstå
Konditionalis
- jag skulle anstå
- du skulle anstå
- han skulle anstå
- vi skulle anstå
- ni skulle anstå
- de skulle anstå
Perfekt
- jag har anstått
- du har anstått
- han har anstått
- vi har anstått
- ni har anstått
- de har anstått
Pluskvamperfekt
- jag hade anstått
- du hade anstått
- han hade anstått
- vi hade anstått
- ni hade anstått
- de hade anstått
Futurum Exaktum
- jag kommer att ha anstått
- du kommer att ha anstått
- han kommer att ha anstått
- vi kommer att ha anstått
- ni kommer att ha anstått
- de kommer att ha anstått
Konditionalis 2
- jag skulle ha anstått
- du skulle ha anstått
- han skulle ha anstått
- vi skulle ha anstått
- ni skulle ha anstått
- de skulle ha anstått
