INDICATIV
Presens
- jag anbelangar
- du anbelangar
- han anbelangar
- vi anbelangar
- ni anbelangar
- de anbelangar
Preteritum
- jag anbelangade
- du anbelangade
- han anbelangade
- vi anbelangade
- ni anbelangade
- de anbelangade
Futurum
- jag ska anbelanga
- du ska anbelanga
- han ska anbelanga
- vi ska anbelanga
- ni ska anbelanga
- de ska anbelanga
Konditionalis
- jag skulle anbelanga
- du skulle anbelanga
- han skulle anbelanga
- vi skulle anbelanga
- ni skulle anbelanga
- de skulle anbelanga
Perfekt
- jag har anbelangat
- du har anbelangat
- han har anbelangat
- vi har anbelangat
- ni har anbelangat
- de har anbelangat
Pluskvamperfekt
- jag hade anbelangat
- du hade anbelangat
- han hade anbelangat
- vi hade anbelangat
- ni hade anbelangat
- de hade anbelangat
Futurum Exaktum
- jag kommer att ha anbelangat
- du kommer att ha anbelangat
- han kommer att ha anbelangat
- vi kommer att ha anbelangat
- ni kommer att ha anbelangat
- de kommer att ha anbelangat
Konditionalis 2
- jag skulle ha anbelangat
- du skulle ha anbelangat
- han skulle ha anbelangat
- vi skulle ha anbelangat
- ni skulle ha anbelangat
- de skulle ha anbelangat
