INDICATIV
Presens
- jag anför
- du anför
- han anför
- vi anför
- ni anför
- de anför
Preteritum
- jag anförde
- du anförde
- han anförde
- vi anförde
- ni anförde
- de anförde
Futurum
- jag ska anföra
- du ska anföra
- han ska anföra
- vi ska anföra
- ni ska anföra
- de ska anföra
Konditionalis
- jag skulle anföra
- du skulle anföra
- han skulle anföra
- vi skulle anföra
- ni skulle anföra
- de skulle anföra
Perfekt
- jag har anfört
- du har anfört
- han har anfört
- vi har anfört
- ni har anfört
- de har anfört
Pluskvamperfekt
- jag hade anfört
- du hade anfört
- han hade anfört
- vi hade anfört
- ni hade anfört
- de hade anfört
Futurum Exaktum
- jag kommer att ha anfört
- du kommer att ha anfört
- han kommer att ha anfört
- vi kommer att ha anfört
- ni kommer att ha anfört
- de kommer att ha anfört
Konditionalis 2
- jag skulle ha anfört
- du skulle ha anfört
- han skulle ha anfört
- vi skulle ha anfört
- ni skulle ha anfört
- de skulle ha anfört
