INDICATIV
Presens
- jag föranleder
- du föranleder
- han föranleder
- vi föranleder
- ni föranleder
- de föranleder
Preteritum
- jag föranledde
- du föranledde
- han föranledde
- vi föranledde
- ni föranledde
- de föranledde
Futurum
- jag ska föranleda
- du ska föranleda
- han ska föranleda
- vi ska föranleda
- ni ska föranleda
- de ska föranleda
Konditionalis
- jag skulle föranleda
- du skulle föranleda
- han skulle föranleda
- vi skulle föranleda
- ni skulle föranleda
- de skulle föranleda
Perfekt
- jag har föranlett
- du har föranlett
- han har föranlett
- vi har föranlett
- ni har föranlett
- de har föranlett
Pluskvamperfekt
- jag hade föranlett
- du hade föranlett
- han hade föranlett
- vi hade föranlett
- ni hade föranlett
- de hade föranlett
Futurum Exaktum
- jag kommer att ha föranlett
- du kommer att ha föranlett
- han kommer att ha föranlett
- vi kommer att ha föranlett
- ni kommer att ha föranlett
- de kommer att ha föranlett
Konditionalis 2
- jag skulle ha föranlett
- du skulle ha föranlett
- han skulle ha föranlett
- vi skulle ha föranlett
- ni skulle ha föranlett
- de skulle ha föranlett
