INDICATIV
Presens
- jag benämner
- du benämner
- han benämner
- vi benämner
- ni benämner
- de benämner
Preteritum
- jag benämnde
- du benämnde
- han benämnde
- vi benämnde
- ni benämnde
- de benämnde
Futurum
- jag ska benämna
- du ska benämna
- han ska benämna
- vi ska benämna
- ni ska benämna
- de ska benämna
Konditionalis
- jag skulle benämna
- du skulle benämna
- han skulle benämna
- vi skulle benämna
- ni skulle benämna
- de skulle benämna
Perfekt
- jag har benämnt
- du har benämnt
- han har benämnt
- vi har benämnt
- ni har benämnt
- de har benämnt
Pluskvamperfekt
- jag hade benämnt
- du hade benämnt
- han hade benämnt
- vi hade benämnt
- ni hade benämnt
- de hade benämnt
Futurum Exaktum
- jag kommer att ha benämnt
- du kommer att ha benämnt
- han kommer att ha benämnt
- vi kommer att ha benämnt
- ni kommer att ha benämnt
- de kommer att ha benämnt
Konditionalis 2
- jag skulle ha benämnt
- du skulle ha benämnt
- han skulle ha benämnt
- vi skulle ha benämnt
- ni skulle ha benämnt
- de skulle ha benämnt
