SV.png anstå

INFINITIV

 

  • anstå

INDICATIV

Presens

  • jag anstår
  • du anstår
  • han anstår
  • vi anstår
  • ni anstår
  • de anstår

Preteritum

  • jag anstod
  • du anstod
  • han anstod
  • vi anstod
  • ni anstod
  • de anstod
 

Futurum

  • jag ska anstå
  • du ska anstå
  • han ska anstå
  • vi ska anstå
  • ni ska anstå
  • de ska anstå

Konditionalis

  • jag skulle anstå
  • du skulle anstå
  • han skulle anstå
  • vi skulle anstå
  • ni skulle anstå
  • de skulle anstå
 

Perfekt

  • jag har anstått
  • du har anstått
  • han har anstått
  • vi har anstått
  • ni har anstått
  • de har anstått

Pluskvamperfekt

  • jag hade anstått
  • du hade anstått
  • han hade anstått
  • vi hade anstått
  • ni hade anstått
  • de hade anstått
 

Futurum Exaktum

  • jag kommer att ha anstått
  • du kommer att ha anstått
  • han kommer att ha anstått
  • vi kommer att ha anstått
  • ni kommer att ha anstått
  • de kommer att ha anstått

Konditionalis 2

  • jag skulle ha anstått
  • du skulle ha anstått
  • han skulle ha anstått
  • vi skulle ha anstått
  • ni skulle ha anstått
  • de skulle ha anstått